Ett område präglat av en blöt historia.

Guvernementsläkaren och medicinprofessorn vid Lunds universitet, Johan Jacob Döbelius, uppmärksammade i början av 1700-talet brunnsvattnet i Ramlösa. Vattnet hade samma sammansättning som vattnet i flera av Sveriges surbrunnar: järn i form av kolsyrad järnoxidul.

Efter detta skrev Döbelius om hur vattnets botgörande effekt motverkade flera åkommor:

”Skjörbjugg, ledernas darrande, gikt och torrverk, svindel, hufvudvärk, flusser, rinnande och röda ögon samt rödt ansigte, hjertklappning, kort och elak ande, förslemmad, bortskämd och hård mage, förstoppad lefver, gulsot och mjeltsjuka, sten såväl i njurarna som i blåsan, hysteri, stranguri, hvita flussen, och äfven nyttjas detta vatten mot hvarjehanda fel i menstrua.” 

Brunnen blev alltmer populär och för att ta tillvara på detta bildade man ett aktiebolag. År 1801 fick brunnen sina första kungliga privilegier som stadgade att man hade rätt att ta betalt för vattnet från brunnsgästerna. Med hjälp av det nya aktiekapitalet på 16 000 riksdaler kunde man nu bygga ut anläggningen, till exempel byggdes brunnshuset om, ett nytt värdshus – nuvarande läkarvillan – lades till, nya stallar uppfördes, samt fyra nya byggnader för gästrum. På stranden mellan Helsingborg och Råå byggde man ett badhus dit gästerna togs med hästdroska, vilket dock brann ner redan 1811. Dessutom anlade flera godsägarfamiljer villor i anknytning till parken, bland andra familjerna Trolle, Dücker, Hamilton och Wedderkopp. 

Att åka till Ramlösa blev som att åka på spa. Hit kom folk från de högre samhällsklasserna, även friska människor, för att roa sig. Brunnen blev hälften kurort och hälften festort.
 

Brunnsparken

Brunnsparken är belägen runt en naturlig dal i landskapet, som kan sägas dela in parken i tre olika delar, en del i söder bestående av hälsobrunnens byggnader och ett antal villor, delen nere i dalen vilken innehåller källorna och brunnspaviljongen, samt en nordlig del bestående av lövskog. 

I den östra delen, i den delen av parken som kallas för Ramlösadalen, ligger Vattenpaviljongen, som byggdes 1919–21, strax söder om den ursprungliga järnkällan, markerad genom den blottade bergväggen som är rödfärgad av det järnhaltiga vattnet. Här hålls vid tillfällen olika konserter och tillställningar, särskilt under den så kallade Brunnsdagen. Vid den öppna gräsytans mittpunkt, mot dalbranten, ligger ännu en källa: den gamla alkaliska källan. Denna är innesluten av en konstgjord grotta, numera inhägnad av ett stängsel. Dalen är plats för en hel del unika biotoper för lavar, svampar, insekter, fåglar och växter.

(Flygfoto över Ramlösa brunn och station från 1946.
Källa: https://www.wikiwand.com/sv/Ramlösa_hälsobrunn# och ramlösa.se)